Related Paintings of unknow artist :. | The Baptism of Christ | Landing at Erramanga Eromanga one of the New Hebrides | The interior of a classical building,with soldiers guarding the entrance at the base of a set of steps | segeant patrick cass med i lewis och clarks expedition | filoque |
Related Artists:
Jan josephsz van goyen
Dutch , Leyden 1596-The Hague 1656 was a Dutch landscape painter. Van Goyen was an extremely prolific artist; approximately twelve hundred paintings and more than one thousand drawings by him are known. Jan van Goyen was the son of a shoemaker and started as an apprentice in Leiden. Like many Dutch painters of his time, Jan van Goyen studied art in the town of Haarlem with Esaias van de Velde. At age 35, he established a permanent studio at Den Haag (The Hague). Crenshaw tells (and mentions the sources) that Van Goyen's landscape paintings rarely fetched high prices, but he made up for the modest value of individual pieces by increasing his production, painting thinly and quickly with a limited palette of inexpensive pigments. Despite his market innovations, he always sought more income, not only through related work as an art dealer and auctioneer but also by speculating in tulips and real estate. Although the latter was usually a safe avenue of investing money, in Van Goyen's experience it led to enormous debts. Paulus Potter rented one of his houses. Nicolaes van Berchem became his pupil. In 1652 and 1654 he was forced to sell his collection of paintings and graphic art, and he subsequently moved to a smaller house. He died in 1656, still unbelievably 18,000 guilders in debt, forcing his widow to sell their remaining furniture and paintings.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
bartolomeo della gatta
(1448 -1502), born Pietro di Antonio Dei, was an Italian (Florentine) painter, illuminator, and architect. He was the son of a goldsmith. He was a colleague of Fra Bartolommeo. In 1468, Bartolomeo became a monk in the Order of Camaldoli, probably in the Church of Santa Maria degli Angeli in Florence, which his brother Nicolo had already entered. Upon taking holy orders, he changed his name to Bartolomeo. About 1481, he was summoned to Rome where he contributed to the cycle of frescos on the walls of the Sistine Chapel. Bartolomeo eventually became Abbot of San Clemente in Arezzo. He died in 1502 and was buried in the Abbey of San Clemente.